...blir det inte som man tänkt sig.
I dag har vi en uppföljningsdag på mitt jobb, där vi skall samlas hela kliniken och göra jag vet inte vad en förmiddag. sedan skall kliniken bjuda på lunch. Vi skulle vara på ett hotell inne i karlstad och efter det tänkte jag ta en liten tur på stan, besöka butiker man inte är in på så ofta.
Alltid trevligt att umgås med sina kollegor under lite annorlunda former och i en annan miljö.

Gick upp i tid, hade tagit fram lite extra fina kläder, dagen till ära. Kammade m ig, sminkade mig och piffade lite mer än vanligt.
Bäddade sängar. Lilla loppan vaknade, så hon blev klädd, kammad och "tandbortsad".
Gick in för att väcka stora loppan, som redan var vaken visade det sig - med MAGONT!!!!! Typ jätte ont.
Vi provar allt. Kissar ordentligt, provar göra nummer två, är du hungrig etc etc. Men nej, magontet är kvar.
Tyvärr utsöndrar nog mamman ganska mycket "nej - inte idag" för plötsligt säger stora loppan (nästan dubbelvikt) "Mamma jag kan nog gå, det kanske går bra..." Mamman får dåligt samvete!!!!
Då kör vi alla frågor; hur onte gör det, känns det något bättre nu, tror du att det kommer gå över. Som om jag 37 år tror att stora loppan 6 år skall kunna ge mig bra svar på det. Alldeles tårögd tittar hon på mig och säger "Mamma, jag vet inte".
Men hjärtat, klart vi är hemma.

Så nu sitter jag här, med en kopp the och en loppa i var soffa.
Men jag är snygg - sminkad och välklädd. Och det är det inte alla som är hemma en fredag förmiddag!!!



Ha en trevlig helg!